Nu är det dags att ni får veta. Det som tryckt ner mej så otroligt mycket.
det som skadat mitt hjärta och min själ föralltid. Det blir inlägg med en hemsk historia. Men jag har lovat att skriva om det. Och det jag kommer att skriva kan hjälpa fler utsatta tjejer där ute.
_______________________________________________________________________

Det är nu 8 månader sen det hände. Det man bara läst i tidningar och sett på filmer, det man aldrig ens kunde tänka att det kunde hända en själv.
 Jag blev våldtagen. Jag kan inte beskriva,. Den rädslan, ilskan och chocken.
Jag sa ifrån, jag försökte göra motstånd. Men tillslut gav jag upp och lät det hända. Jag akn inte sluta tänka att allt är mitt fel, att jag inte gjorde tillräkligt motstånd, jag vet att det inte är mitt fel, men tanken finns alltid.

Det tog 7 månader innan jag berättade för mina föräldrar, jag vågade inte innan, av rädsla att de skulle bli arga på mej.. men det är självklart att de inte blev
Men några av mina vänner visste, de stöttade mej så gott de kunde. Det hjälpte mej mycket, men varje ensam sekund får mej att minnas.

Polisen blev inblandad, det blev förhör. Det var nästintill lika hemskt som själva händelsen,. Att behöva sitta där och berätta allt, tvingas minnas allt, varenda detalj. Berätta allt för en helt främmande person, med två kameror riktade emot mej. Att dra upp allt så exakt var seriöst som att uppleva allt igen.

Jag sa redan innan förhöret att jag inte ville dra in polisen i detta, att det ändå inte skulle hända något i slutändan, att jag bara skulle må sämre av att behöva minnas. Sen dagen det hände har jag bara velat glömma. i hopp om att en dag bli den jag var innan, den lilla glada tjejen som alla gillade att umgås med, jag var aldrig ensam, jag var alltid gllad och spred glädje med mina vänner.

Men polisen sa bara att de var tvungna att göra en utredning.
 Så jag var såillatvungen att göra det.

Som jag har skrivit förut har det varit många jobbiga möten osv,
Det senaste var med min advokat, hon sa om och om igen att min chans att vinna i en rättegång var liten., samtidigt som jag satt och grät & skrek att jag bara ville lägga ner allting, men nej, hon kunde inte göra något.

En sak som gör det hela värre är att jag inte är den enda som blivigt utsatt för detta av denna person. Vi är många, den yngsta är TOLV år! det gör mej så otroligt arg att poliserna inte gör mer.
Jag fick ett brev  från åklagarmyndigheten där det står att fallet är nedlagt.
Killen som gjort detta mot oss går nu helt fri, helt fri att förstöra fler familjers liv. Det är fel, så jävla fel! Bara för att det inte finns bevis nog. Det enda som kunnat få honom straffad hade varit om någon sett det. men hur ofta sker det licksom?!

Det jag och mina vänner berättat för polisen räcker inte,.
Medans han har suttit och ljugit sej igenom förhören.. det är så jävla sjukt!

Jag uppmanar er tjejer där ute, om ni någonsin blir utsatta för något liknande, det behöver inte vara en våldtäckt, vad somhelst.. Om en kille gör något mot dej när du en gång sagt nej är det fel! Våga skrika på hjälp, våga slå, gör vad som helst för att ta er därifrån. Om ni inte lyckas så ring polisen så fort ni kan. Vänta inte som jag gjorde, det leder bara till ett sjukt jobbigt liv med mycket ångest.

Om någon som läst detta känner att det finns något ni vill prata om eller fråga så gör det, jag kommer alltid att ställa upp för utsatta flickor, för detta ska ingen behöva gå igenom.. Det finns inga dumma frågor tjejer!
ni kan nå mej här på bloggen,
Mail/msn sara_ea@live.se
Facebook sara lejonhjärta e andreasson
Bilddagboken saralejonhjerta

Jag vill hjälpa er, jag lovar! Jag ska klara detta, och jag vill hjälpa fler att göra det. Jag ska nå mitt mål.. Att bli den jag en gång var. Eller så nära det går iallafall. För med detta hack i mitt hjärta och själ kommer jag aldrig kunna bli exakt den jag var. Men såren läker med åren har jag hört.. hoppas det stämmer.

Jag säger det igen, var inte rädda att prata om något,

Ha det bra /SaraLejonhjärta.