Kaosen som uppstår när man inser att man är helt åthelvet fel i tankarna..

jag spenderar mina dagar med helt sjukt underbara vänner, vi gör saker helatiden, vi har kul, skrattar åt varandra, med varandra, allt blir så mycket bättre med er! 

Men samtidigt., inom mej TOTAL KAOS!
jag är livrädd,
om ca två veckor börjar skolan, jag ska gå i samma klass som henne..
Tjejen jag såg som en bästavän, hon som krossade mig totalt. 
Jag valde att gå om för att må bättre.
Nu får jag ångest bara jag tänker på att gå till skolan..
Jag har sagt att jag ska ignorera henne och låta henne köra sitt race,
men det fattar väll alla?! det kommer inte gå!
Att varje dag se en tjej man engång älskade och såg som en syster.. se den tjejen gå runt och hata mig för saker hon själv hittat på. Fortsätta sprida falska ryckten om mig för att få folk på hennes sida.
I tre år ska vi gå i samma klass. TJA KOMPIS FUCK OFF!! typ..

men förhoppnings vis finns det lite vettigt folk i klassen,
Jag har ju iallafall med mig Evelina och Melker från förra terminen,
En jävla tur de.

nu ska jag fortsätta att försöka reda ut allt jävla kaos.

ha en bra kväll.