Måste.skriva.av.mig

Det är snart två år sen jag skrev detta: 
http://saralejonhjerta.bloggplatsen.se/2011/02/16/4628068-en-flickas-mardrom/

Jag hittade det nyss igen. Jag läste igenom det. 
Känslorna bara sköljde över mig. 
Hatet, ångesten, skulden, svagheten, känslan av att vara minst och smutsigast i hela världen. 
Tårarna trängde fram redan när jag läste rubriken.
Jag visste att jag inte borde läsa, men jag kunde inte låta bli.
Jag såg också alla fel stavningar i inlägget, fint. Så får det vara när man skriver i ren ilska och man är förblindad av tårar.

Det har nu gått ett år och fyra månader en det hände, jag mår "bra" nu.
Jag vet att jag aldrig kommer att bli den där flickan jag pratat om så många gånger, den jag var innan. Den jag vill vara. Den som inte har ärr på armar och lår, den som inte vaknar i panik ångest på nätterna, den som vågar gå ut ensam även om det börjar skymma ute. Den som är den hon vill vara.

Men jag är nöjd med den jag är nu, det är klart att jag vill vara mig, som jag var innan, men jag bygger upp mig själv på nytt och de delar som förstörts ersätts av reservdelar, precis som med allt annat!
Jag skadar inte mig själv längre vilket jag ser som ett väldigt bra steg i rätt riktning! 
Jag är inte stolt över mina ärr. Jag tycker inte om att folk kallar mig elaka saker på grund av dom. Men när jag skapade dom var det mitt sätt att koppla bort annat. Jag tyckte det var skönt. Jag älskade det.
Som min ena tatuering säger "Our scars remind us that the past is real". 
Nu ser jag mina ärr som ett bevis för att jag blivit starkare. Hade jag inte varit det hade det vatt öppna sår och inte ärr! 

Jag är inte den som har hundratals vänner, jag är inte den som alla hör av sig till när de ska hitta på något, jag är ingen speciell. Men jag är mig själv. Och en sak är säker, de vänner jag har, den familj jag delar kött och blod med,  är det bästa som finns. Jag älskar dom mest av allt! Aldrig utan dom!♥

Jag har även precis träffat ett gäng super härliga människor som jag hoppas att jag kommer fortsätta att träffa! Fina fina ni. ♥

Som jag skrev i inlägget 2011 så får ni gärna höra av er till mig om det skulle vara något, 
Om ni vill ha någon att prata med, 
Ställa frågor, vad som.
Jag finns här. 
Här på bloggen,(kommer från och med nu vara aktiv här igen)
Sara Lejonhjärta E Andréasson @ facebook
Saralejonhjerta @ Twitter
Saralejonhjerta @ Tumblr

Sara_ea@live.se @ msn/mail

Sprid gärna detta så det når ut till så många som möjligt! Precis som inlägget 2011 gjorde!
Ingen ska behöva känna sig ensam.

Tillsammans ska vi kämpa! ♥

 

Anna Andréasson

25 oktober 2012 06:08

Du är stark Sara, fina du. Så bra skrivet.

Sara Lejonhjärta

27 oktober 2012 14:51

Tack så jätte mycket!!

 

Fru Johansson

25 oktober 2012 13:39

Sara, fina Sara!
Som jag skrivit förut... Du är min hjältinna!
Modig. Stark. Och helt fantastisk!

Ärr (både utanpå och inuti!) bär vi alla, de gör oss till de vi är idag. Rädsla har vi alla, du för det du fasar, jag för det jag fasar. För mig är du stark, fast jag förstår att du inte känner så...
Och ännu en gång, om jag så kunde bära din mardröm för en liiten liiiten stund, så skulle jag göra det! Ingen skulle behöva genomlida detta.

Tänker OFTA på dig!

Många kramar!

Sara Lejonhjärta

27 oktober 2012 14:53

Fina fina du!
Det värmer verkligen att få läsa sådant ibland! Tack tack tack!!!
Massor kramar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kör en livsuppdatering i bilder. Jag har tagit studenten, umgås med underbara människor och är så jävla lycklig! Vad mer kan man begära? Let's go! ...

                 Saker jag stör mig något så förbannat på idag (typ alla dagar):  Folk som lägger sig i andras förhållanden och hittar på rykten för att förstöra. Folk som skrattar och "retas" såfort man skriver något fint/gulligt om/till sin pa...

Ikväll kände jag för att minnas det fina stunder. Här kommeren massa bilder från just såna stunder under 2012 genom min kamera.                                                                                   ...

Idag är det min födelsedag. 20år. Vart tog åren vägen?! Jag har under helgen blivit firad av familj/släkt samt endel vänner. Har fått så fina saker, god mat, bästa tårtan, kramar och fina sång från olika håll;) Här kommer bilder på endel av pr...

Jag har en jävligt go människa i mitt liv. Det råkar vara så att han åker till fucking Afrika två dagar efter min 20årsdag och därför missar mitt kalas. Inte helt okej. Men eftersom han själv nyligen fyllt år så är det okej. Och kameler blir glada a...