Läste inläggen just jag skrev för ett år sen. Jag var så himla lycklig då, det värmde i hjärtat att tänka tillbaka på det, se bilderna och se hur jag beskrev allt som for runt i mitt 17åriga huvud.
2011 var ett bra år! 

Men jag klagar inte på 2012!
Visst jag har mött många motgångar i år, jag har svikit, blivit sviken, jag har gjort misstag.
Men jag har även haft riktigt roligt! Jag har lärt känna mycket nya vänner, återfått kontakten med endel jag trodde var förlorade. Jag har kämpat, nått mål, blivit starkare.
För jag kan om jag vill! Det kan du med! Det gäller bara att acceptera att man inte alltid kan prestera fullt så mycket som man vill, det gäller att våga stå emot, våga kämpa, våga glömma och våga leva.

Och nu är detden sjunde November, även fast jag har vatt sjuk alla dessa sju dagar så är November årets hittills bästa månad för min del. Det kan jag säga även fast det bara har gått sju dagar. Denna lycka startade dock redan i Oktober. När jag åkte till Kalmar. Jag svävar fortfarande på moln efter min vecka där nere, älskade stad, älskade människor! 

Ååh jag är så glad fast så ledsen pga dagens händelser.
Det är aldrig roligt att ta farväl av ett djur man tycker om så väldigt mycket.
Idag somnade Wilma in, Josephines lilla hund.
Jag fick träffa henne en sista gång imorrse.<3
Och sedan att se min älskade bästa vän sitta med gråten i halsen genom hela skoldagen. Usch!
Jag tycker verkligen inte om när man inte kan trösta så pass mycket som man vill!
 

Jaa ni det är inte lätt när det är svårt. Men man får se på saker på ett så bra sätt som möjligt!
Sov gott fina ni!