Vinden viner och regnet smattrar mot mitt fönster.
Det är mitt i natten.
Jag ligger vaken och funderar, funderar på hur konstigt allt är.
Denna vecka har gått väldigt fort, det har hänt mycket.
Jag har flyttat, sagt upp kontakter av sjukt dåliga anledningar.
Jag har fått veta en massa saker om någon jag älskade väldigt mycket.
Om någon som jag uppenbarligen inte ens känner lite.
Men mitt i allt detta kaos orkar jag inte bry mig så mycket.
Det är min tur att leva.
Låt mig ta chanser, låt mig vinna, låt mig förlora.
Och eftersom kontakter sägs upp hejvilt förstår jag inte
den vidare anledningen till att fortsätta härja.
Sjukt konstigt.
Men som sagt..
Jag gör som jag vill, lever på chans och hoppas på det bästa.
Faller jag så faller jag, det är en risk värd att ta.

Tankar som cirkulerar i en trött artonårig flickas huvud klockan två denna natt.