Idag saknar jag detta:

Detta är bilder från favorit stunder under 2013.
Saknar allt! Vår, sommar, höst & vinter. Kärlek, glädje, vänskap, bråvalla, Håkan, winnerbäck, egen trädgård, gibbe, vackra Skåne, finaste kusinbarnet, Alma, familjen, medeltiden, lucia osv. allt!
Det var trots allt ett fint år! I alla fall halva. :)

Jag får ofta höra att jag tänker för mycket, kanske är det så, kanske inte. 
Jag är en sådan person, jag tänker för mig själv, jag skriver dikter och långa texter utifrån mina tankar och känslor, jag skapar musik jag sällan visar fär andra, jag trivs bra med att sitta längst in i ett hörn på lektionerna i skolan, det är inte det att jag inte vill umgås med mina klasskamrater. Jag presterar bäst på egen hand.
Alla har sina knep och detta är mitt sätt att lätta på hjärtat.

Det händer ibland, men mycket sällan att det blir för mycket, det liksom rinner över. 
Då springer jag hem till min mamma några kvarter bort med gråten i halsen. Där slänger jag ur mig alla ord, där gråter jag tills jag inte kan andas, där har jag en tröstande famn och lugnande ord. Mamma sviker aldrig.

Jag läste just en artikell om självmord. "Jag vet hur tystnaden känns"
Det gör så ont i mig. Artikelln fick mig att tänka vidare kring ämnet.
Jag säger inte att alla självmord hade gått att hindra om man bara lyssnat på personen, men jag tror personligen att om samhället inte "dömde" människor som mår dåligt så hårt skulle fler våga prata. 
Om man inte fick stämplar som psykiskt sjuk eller psykiskt störd såfort man bad om hjälp. 
Fler skulle våga berätta, våga ta hjälp, våga bearbeta, våga ge välmåendet en chans.


För mig tog det ca 8 månader innan jag tog hjälp för att bearbeta våldtäkten på ett bra sätt.
Jag var livrädd. Jag vill inte visa mig svag rädd och ledsen, vem vill ha en sån vän eller dotter tänkte jag.
Under en period mellan händelsen och hjälpen funderade jag ofta på självmord, så skönt det skulle vara att slippa smärtan, rädslan och skammen. Men jag valde att leva med dom känslorna. Jag tog tillslut hjälp. Det är jag förbannat glad för. Jag skämms inte. 

Jag känner mig fortfarande liten, smutsig och totalt livrädd ibland, det kommer jag alltid att vara.
Jag har lärt mig att hantera min ångest och mitt hat.
Men glöm för fan inte bort: DET ÄR OKEJ ATT GRÅTA!!


Vart vill jag komma med detta inlägg?
Jag har absolut inte en aning.

VÅGA TA HJÄLP, VÅGA STÅ UPP FÖR DIG SJÄLV, VÅGA VARA DU!

Då var det söndag igen, typiska bloggdagar.

Från i fredagseftermiddag: Packa, stressa till bussen, Snöstorm, kallt, blött, buss, tåg, överfull buss, sista hållplatsen, avgång, mötas, vandra, framme, soffhäng, filmer,serier, musik, promenader, fina människor, skratta, gråta, tröstas, stöttas, tusen kramar, mys, te, kaffe, mackor, mat, mer soffhäng, närhet, mänskligvärme, tusen ord till, buss, tåg, buss, promenad, hemma, mat, dusch, färgbom, gitarr, låtskrivning, fina sms, plugg, farmen, mer gitarr och NU film.

Denna helg var ett äventyr jag inte ångrar en sekund. Jag behövde få komma bort, få vara jag, få gråta ut i en famn där orden jag fick höra var äkta, inget standard "tröstsnack" som " allt kommer bli bra blablabla", ord som gav mig hopp, vilja och styrka.

Jag är så glad att det finns så fantastiska människor.
Dom är få, men när man har funnit en stjärna känner man det i hela kroppen. 
Det är såndan människor man ska hålla hårt i. 
De som finns där, de som accepterar dig precis för den du är, de som lyssnar även om de inte kan hjälpa, de som är så jävla jävla äkta och bra. 
Jag önskar att alla hade minst en sådan människa i sitt liv.
Någon att kämpa genom livet med, vänskap eller förhållande, syskonskap eller förälder/barn, det spelar ingen roll, 
alla behöver någon.

Jag behöver någon som behöver mig.

Adjö.

Heeey ni typ 3 st som läser min blogg hehehehhehe.

Vad ska man säga?
Livet är gött!
Eller ja, alltså, är det någonsin perfekt? Jag vet inte.
Men allt med skolan rullar på bra iallafall, framsteg! 
Och jag tycker att klassen är SÅ härlig nu! Så här sista terminen.. Bättre sent än aldrig!
På tisdag börjar jag gymma och det känns så jävla bra att nu ha möjligheten att äntligen börja. 
Som jag längtat! 

Livet i övrigt?
Mja. Fortfarande lite trasig i hjärtat efter svek. Men det går över. det gör det. 
OCH jag och mamma var o tittade på tyg igår, min balklänning kommer bli bäst! 
Underbart! 

Mjahaaaa nae inget mer att säga. 

eller jo. 
tack till er typ 3 som dagligen klickar in här fast det säääällan står något nytt. 
VAD VILL NI LÄSA OM?! 
Ge mig tips och önskemål så jag får lust att uppdatera oftare! 
PÖSS!

Jag lever, lovar.

Ja vad ska man säga? Nytt år..
Sen sist jag skrev :

Sara<3Jonas.
Håkan Hellström konsert.
Sista jullovet.
Jul med familjen.
Nyårsafton med fint folk.
"Renoverat" lägenheten.

Sviken. Sårad.

Sista terminen i skolan.

"Renoverat" lägenheten.
Sluta röka.
Känslomässigt instabil.
Kämpa.

Eftersom jag suger på att lägga upp bilder så bjussar jag på en halvgammalselfie och säger -> följ mig på instagram för att se bilder ofta! @Saralejonhjerta

Ha det fint!
Vi hörs kanske snart, kanske om längre tid, man vet aldrig!
PÖSS!

Klockan är snart 01:30.
Jag ligger i sängen under min stjärnhimmel med min ena katt i famnen.
Det stormar utanför mina fönster och det sägs att snön är på väg.

Jag hoppas snön faller snart. Så det känns som vinter på riktigt, så jag kan få tänka att "snart är våren här!"
Våren 2014 innebär mycket!
Jag fyller 20år. Jag kliver efter 13år ur lektionssalarna för sista gången. Jag tar studenten! Då är det dax att börja "leva" på riktigt. Det ser jag inte fram emot. Inte än.

Idag har allt känns meningslöst. Jag orkar inte va sjuk längre! Jag vill inte!
Jag vill inge va ensam. Jag vill ha honom här. Precis så som det "ska" va. Så där bra som det va. Så där fin som han va. Jag vill somna på hans arm igen.

Hola. 
Idag är jag arg. Jävligt arg.
På ca 40 timmar har jag hittills fått 164 mail från en och samma mailadress. 
i alla står det väldigt kränkande saker, T ex att jag är ful och äcklig, att jag förtjänade att bli våldtagen, att jag förtjänar att bli det om och om igen, att jag borde göra världen en chans och skjuta mig själv.

Det jag just skrev är bara lite av allt som skrivs. 

Personen som skriver alla dessa mail har själv skrivt att den läser min blogg. Om det stämmer så HEJ DITT FEGA AS! VADHAR JAG GJORT DIG?!

Mailen började komma igår.
Ja jag grät mig till sömns. Klart som fan man blir ledsen.
Jag är inte världens starkaste människa.
Men samtidigt vet jag att det är precis det personen vill.
Att jag ska bli ledsen och känna mig just så som personen beskriver mig. 
Jag är inte ledsen längre. Jag är arg. 
Förstår inte hur någon kan skriva såna saker till en annan människa.
Speciellt inte när man är så feg att man inte kan stå för vem man är.

Hoppas ni fina har det bra!
Och jag hoppas att du fega jävel har det riktigt jävla sämst :)  
PUSS! 

Heeeeeeeeeeeeeeeeey.
Jag är trött.
Skolan idag flöt på, soft.
Skulle storstäda och tvätta när jag kom hem.
Det gjorde jag inte. 
Jag tvättade dock tre maskiner. D U K T I G !
Jag hoppas framtida Sara har lust att städa typ imorgon istället.

OCH på fredag flyr jag till mitt lyckopiller B Ä S T A S T E på länge!!!
Ska bli så fint! 

Mehehehhehe godnatt peeeeeps!