Smygfotad pojke, vääldigt fin pojke.

Ca 20 mil ifrån mig ligger han och sover.
Jag hoppas han drömmer något vackert, det förtjänar han!

Här ligger jag,. klarvaken, förvirrad, orolig, fylld av så mycket saknad men även kärlek.
Jag vill somna nu, och låta dagarna gå som om jag vore i trans, bara låta dom gå.

Jag har hans kläder i min famn, två tröjor. Doften är så underbar!

Sara saknar Simon, Sara ska sova, eller försöka i alla fall.
Sara är brutalt kaosad i huvet. så atteeeeh godnatt. 

  
Saknar mina dreads så mycket att jag dör lite innombords.

Sitter på en buss, rullar mil efter mil längre bort från staden jag vill bo i, från staden där den där underbara pojken bor, från staden där jag mår bra.
Jag har hans tröja i min famn, doften utav honom lugnar ner mig, ger mig tröst i denna onsdag fylld av hemska minnen.
Idag är det två år sen. Två år sen övergreppet.
Det känns som om det hände precis nyss.
Det gör fortfarande så ont, jag känner mig så smuttsig.
Men ja, jag mår trots allt bättre nu.
Jag kan leva med det, det kan jag. Men jag kan inte förstå att jag ska behöva göra det. Att någon över huvudtaget ska behöva göra det. Hemska hemska värld!

Nu vill jag bara komma hem, duscha, äta och sova, så att det snart blir en ny dag, och hoppas att den går fort den med och sen att alla dagar går super fort!
Fram till den dagen jag har mina armar runt honom igen.

Nu ska jag kura ihop mig här i sätet, slå på en film på datan och gosa med tröjan! bara hoppas att resten av denna resa går fort. En timme kvar! 
Vi hörs ikväll! kanske.. 

Vinden viner och regnet smattrar mot mitt fönster.
Det är mitt i natten.
Jag ligger vaken och funderar, funderar på hur konstigt allt är.
Denna vecka har gått väldigt fort, det har hänt mycket.
Jag har flyttat, sagt upp kontakter av sjukt dåliga anledningar.
Jag har fått veta en massa saker om någon jag älskade väldigt mycket.
Om någon som jag uppenbarligen inte ens känner lite.
Men mitt i allt detta kaos orkar jag inte bry mig så mycket.
Det är min tur att leva.
Låt mig ta chanser, låt mig vinna, låt mig förlora.
Och eftersom kontakter sägs upp hejvilt förstår jag inte
den vidare anledningen till att fortsätta härja.
Sjukt konstigt.
Men som sagt..
Jag gör som jag vill, lever på chans och hoppas på det bästa.
Faller jag så faller jag, det är en risk värd att ta.

Tankar som cirkulerar i en trött artonårig flickas huvud klockan två denna natt.

Idag har vatt en skit jobbig dag! Men som tur är har jag världens bästa lillebror som stöttat mig genom den!
Vi har spelat fotboll och "lekt" på skolgården där vi gick i lång & mellanstadiet, sjukt roligt!
Sen tog vi moppen ner till sjön där vi tog dessa bilder och väntade på Bv som jag skulle lägga ut en cach med.
Bv kom och vi la ut cachen och bara chillade lite, sen körde han hem mig då lillebror redan åkt.
Har inte gjort mycket sen dess, mest promenerat, och träffat Bv & Kg en sväng, de var snälla och kom med mat från donken c:

Jag pratade även med världens bästa i telefon i 45minuter, sjukt nice! Så nu kan jag sova gott!
Vilket jag borde gjort för ett par timmar sen.. nu är klockan lite över tre och det börjar ljusna ute..
Så godnatt på er!! 

When I look into your eyes, it's like watching the night sky.
Or a beautiful sunrise, there's so much they hold.
And just like them old stars.
 I see that you've come so far, to be right where you are.
How old is your soul?

I won't give up on us, even if the skies get rough.
I'm giving you all my love. I'm still looking up.

And when you're needing your space, to do some navigating.
I'll be here patiently waiting, to see what you find.

'Cause even the stars they burn, some even fall to the earth.
We've got a lot to learn! God knows we're worth it.
No, I won't give up.

Let me be myself.

tidsfördriv♥