SaraLejonhjerta

Senaste inläggen

Av Sara Lejonhjärta - 7 november 2013 23:45

Ännu en död höstnatt.
Dagen idag var dock väldigt levande! I alla fall förmiddagen. 
Min fina vän Jozzan fyller 18 år idag och var på ett strålande humör vilket verkligen smittade av sig.
Hade dock ett samtal som fick mig att bryta samman. Tänk om människor kunde lyssna när man sa ifrån första gången!

Resten av dagen har jag till mestadels spenderat i min soffa. Sovandes, sjungandes och pluggandes. 

Det är mycket känslor i natt, mycket tankar, hur skulle allt va om jag gjorde allt annorlunda den där kvällen i somras? Hur skulle mitt liv se ut nu? Skulle det va magiskt vacker? Skulle det vara tragiskt mörkt?
Jag tycker inte om att tänka på saker jag inte kan få svar på, men det är trots allt det jag är bäst på.

En sak är säker. Jag saknar den där famnen jag brukade skratta och gråta i. Mycket.

Imorgon är det dock fredag, det betyder festligheter och en levande höstnatt! 
Ta hand om er där ute.



Av Sara Lejonhjärta - 7 november 2013 00:38

Jag bor nära en väg, dygnet runt kan man höra motorer bryta tystnaden. Nu inatt kan jag höra vinden vina genom träden i parken här bakom, den liksom skär genom nattens ovanliga tystnad.
Jag satt i mitt kök förut, tittade ut genom fönstret, allt ser så dystert ut i höstmörkret. Som om någon dödar hösten varje gång solen går ner eller skyms bakom tjocka moln.

Jag ligger här och tänker, jag tänker på hur fort tiden går. Jag är 19år, snart 20. Vuxen. Jag känner mig som ett barn.
Det är snart jul, nyår, födelsedag & STUDENT! Jag är rädd för framtiden. Vad ska jag göra? Vart ska jag hamna? Kommer jag att lyckas?
Kommer jag hitta någon att dela mitt liv med? Kommer jag att vara lycklig? Alla dessa frågor som bara framtiden kan besvara.

Inatt är hösten död.

Av Sara Lejonhjärta - 3 november 2013 23:44

Startade upp mitt konto igen. Länge sen sist, trött på folk.
Efter ca tio minuter skrev en person som redan satt sina spår, en person som citerar håkan och lasse. HUR BÄST ÄR DET INTE?! Blir så lycklig! Det behöver jag, fina människor, som gillar fina musiker och som tycker om att prata med mig och göra mig glad när jag är nere. FINT!

Mitt höstlov har vatt typ bra. Eller nej. Det har det inte. Det har vatt så jävla världelöst. Men ledighet är alltid skönt.
Anledningen till att jag ca aldrig skriver här är för att jag har en annan blogg. Som jag skrivit om förr. HE.
ha det fint.
Skepp & hoj.

Av Sara Lejonhjärta - 9 oktober 2013 01:10

Det är ett timglas som bara rinner, det finns inget att förstå.
När himlen är blodröd och brinner
är det natten som tränger sig på
och jag drömmer så konstigt igen
NÅGON håll mig hårt..
För jag skakar av all denna meningslöshet!

Av Sara Lejonhjärta - 3 oktober 2013 01:04

18/10 ska jag på winnerbäcks turnépremiär med en fin skapelse. Bäst. Sist jag var på en av hans konserter mådde jag skit, men jag hann uppleva det magiska lagom många låtar innan jag blev övervikten av vakter pga andnöd. Denna gång ska jag se och höra allt. Memorera varje ögonblick, varje ord som kommer från hans stämband. Lars.. Fina fina Lars Winnerbäck. Mannen med den magiska musiken, den magiska rösten och den magiska känslan han utstrålar.

Jag längtar.

Av Sara Lejonhjärta - 2 oktober 2013 14:23

Jag säger det igen. Jag behöver någon som behöver mig. Du behöver inte mig. Du har sagt att du gör det men du bevisar det inte. Du är inte värd mina tårar, mina sömnlösanätter, min oro och mina tankar om vad som ska hända, hur allt ska bli. Jag har släppt dig. För ett tag sen. Jag är glad nu. Jag saknar dig inte längre. Jag behöver inte dig.

Jag har de jag behöver.
Människor som finns för mig på samma sätt som jag finns för dom. Människor som behöver mig på riktigt. Människor som tex förstår att en telefon fungerar är båda håll. Människor som är värda min tid.

Jag tycker inte illa om dig. Det kan jag inte. Du räddade mig. Men nej. Jag har fått nog av ditt beteende.
Jag mår bättre med de som behandlar mig med värdighet.
Jag kommer nog inte ha något att säga dig när våra vägar korsas igen.

Tacohej

Av Sara Lejonhjärta - 16 september 2013 09:54

 
Jag har aldrig drömt om diamanter
Jag har aldrig drömt om guld
Jag har drömt för att få vila en stund
Från ärenden och skuld
Från en kall och blåsig vinter
Från ett inarbetat mönster
Jag är ingenstans på väg här men det lyser i ditt fönster
 
På varsin sida samma säng
På varsin sida jorden
Här rullar bilder från en undergångsfilm
Och jag har svårt att finna orden
Ser du stenarna som rullar här
Det blir aldrig mer som förr
Det här är sista gången jag vänder om och ringer på din dörr
 
För tradarna som ger sig ut på vägarna
Eller båtarna som lämnar sin hamn
Jag kommer aldrig sluta höra hur dom ropar mitt namn
Ta vind, ge dig av, här finns en famn
Och ett slags liv
 
Hör du sångerna och ropen
Det är ungarna på gården
Dom säger att allvaret är över för den här gången
Det var en hare där i snåren
Häll upp mer av det röda
Och säg att du vill ha mig
Jag är lite rädd att andra ska komma hit och ta dig
Och jag är rädd att du mår bra nu
Att allt det onda har gått över
Och jag är rädd att vi står kvar på samma punkt
Utan nåt som jag behöver
 
Gav jag upp det allra dyraste
Lite grann får man försaka
Jag var bara rädd att himlen skulle hämta mig tillbaka
 
Medan tradarna ger sig ut på vägarna
Eller båtarna lämnar sin hamn
Jag kommer aldrig sluta höra hur dom ropar mitt namn
Ta vind, ge dig av, här finns en famn
Och ett slags liv

Av Sara Lejonhjärta - 9 september 2013 14:55








                                                                                                     


Mycket mys, vänner, kanalis & fint, lite ny lägenhet,lite nymålat, lite extrafint, lite saris.
Mycket kärlek till er som gjort min sommar så fin. <3

Ovido - Quiz & Flashcards