Så som himlen ser ut, en tisdag över skolans kommunala korridorer.
Klockan fyra i oktober, strax innan det mörknar. Och det luktar från bespisningen
av halvhjärtad husmanskost. Och löven ligger klistrade mot marken
Gråvita skyar,tandläkarväder.
Nån grävmaskin som sliter upp en cykelväg vid fotbollsplan.
Och nyponbuskar, nyponbuskar hela vägen nyponbuskar, ser jag när jag blundar
och nånstans där så blev jag den jag är nu.

Jag ser gitarren i butiken, symbolen för att skolka.
Sagan om ett uppror. Drömmen om en högre höjd.
Ett sjörövarskepp som blåser rätt in i Los Angeles.
Och stjärnorna som glittrar och ingen jävel når mig nånsin mera.
En enda ambition,att få brudarna från Berga, att skratta eller gråta
och rymma över taken. Bort från regelboken, stöveltrampet,
tegelväggen, la isla bonita. Och dom brandgula stolarna man staplar på varandra.

Parkeringshus byggdes.Ett litet steg för människan, Ett stort steg för betongen
och den rotlösa känslan.
Som ännu ett hinder på vägen mot den råa romantiken och gitarren i butiken
och flykten över taken.
Man la klossar över ängen, med små fönster och dörrar.
Det var slogans överallt från alla medelbeiga firmor.
Och en skivaffär i centrum som ett hål genom kulissen ut i verkligheten, drömmen.
Ut till färgerna man bara ser på bio.

Vi bildade band och blåste ringar, drog med handen genom jorden,
fyllde naglarna med lera av all yta som vi skrapade.
För nånstans under lagren av tätortstimotej, bredde stora världen ut sig
utan farthinder och Konsumkort och nypon.
Vi satte båtarna i bäcken, såg dom flyta in i tunneln.
Kanske vidare mot Vättern och kanalen ut till Nordsjön.
Över vågorna mot Irland,ut på havet och sen blåsa iväg och aldrig komma tillbaka
mer till bäcken där det började.

Jag ser den gräddgula färgen,den moderna men diskreta.
En helhet för det enkla, bara fälla upp och skruva.
Men ändå alltid nåt som ville jaga och förvirra.
Nåt som inte var Ikea, nåt som inte hade lösningen i kanten.
Jag hör det inrökta ljudet från en replokal vid tågstation.
Bland speditionslokaler och bortglömda depåer.
Det stumma, dova skinnet och basen som darrar i gallret,
och glaset och det doftarjust som asfalt gör om hösten.

Vi gömde Fibban under stenen,Willes vin i busken.
Hela dungen var ett mikro-Vegas, Ladan bytte hänglås. Och ovan allt en himmel
liksom silad ifrån kusten. Med det lilla som blev över efter vågorna och stormarna
och skummet.
Jag kan inte återvända. En brottsplats måste vila, flyktbilen är dumpad.
Stålarna är rena. Nu bygger vi ett nytt hem, startar upp och börjar om.
Söndermarken jagar mig men jag är inte där.

- Lars Winnerbäck.

Tja sork! Nu vill jag att du skriver detta som jag kommer skriva nedan på din blogg i mitt namn. Inget tjaffs utan just do it! 

Tänkte bara säga att denna kvinna som driver den här bloggen är totalt jävla bäst , min andra halva. Hon är den starkaste människan jag vet. All jävla skit hon har fått ta som hon absolut inte borde fått ta imot för hon är den finaste , mest trogna människan jag känner! Det positiva med all den skiten som hon gått igenom , det är att den skiten har gjort henne till den människan hon är idag. Hon som ser det ingen annan ser , som ställer upp i vått & torrt , som bryr sig mer om andra än sig själv. En riktig människa! Jag & Sara har inte haft kontakt på ca 5 månader och det har varit förjävligt , man inser verkligen vilken plats hon tog i mitt liv. Det fanns nog ingen orsak till att det blev som det blev. Men när jag träffa henne i fredags så insåg jag att jag verkligen inte klarar mig utan denna tjej! Mitt ljus i mörkret! Det var vad jag ville ha sagt. Live long and prosper!

hade jag något val?! hm nej..
Detta fick jag av min vän Alexandra Herbert Elise Djernfer, och ja, vad ska jag säga..

Älskar dig bruden!
PUUUUSS!!<3 

Hajhaj!
Jag gillar inte rubriker.. 

När jag är ny opererad ser jag ut såhär:

söt eller hur ;)

När jag måste byta plåster efter fem dagar ser min mage ut såhär:
   

det är äckligt tycker jag. :) 

GAAAAAH jag är så sjukt trött och fruktanstvärt random idag. 
och nu kom min fluffiga huns molle och tigger chips av mig.. men han luktar grillchips så jag tror han har fått massa av de små hattefnattarna i vardagsrummet så jag är elak och inte ger honom!

Jag var iallafall i stan med pappi och Eva förut, det köptes enhel del grejer till pappas älskling woodfighter.
Ni får se en gammal bild på pärlan just bara för att jag är så random och överenergisk.

(ingen timmerbil längre yaaao)

köptes även lite lampor, kamerastativ, mobil, sladdgrej osv,  och massa bra o ha saker på willys, typ chips.

Jag sitter nu och väntar på anton som är snabb som alltid : )
eh hehe.

aevafan tjarro. 

Bra rubrik där ja.

Insåg att bilderna suger för det är ganska svårt att ta kort på sin mage om man inte tar i spegel såklart.  
ljuset är osso olika på alla, jävligt bra gjort av mig tycker jag! Syns kanske inte så stor skillnad men irl gör det och det gillar jag! 

Idag har jag inte gjort så mycket, typ käkade med mamma, tog en lång dusch, satt i sängen och tog det lugnt, åkte till stan med anton och tog några cacher, sen spenderade jag kvällen med Alexandra som jag inte träffat på fem månader. Det var riktigt nice! Jocke och Emil kom förbi en sväng också, skumma jävlar. 

Nu ska ajg snart sova iallafall, ska följa med pappa och Eva in till stan imorgon och sedan hitta på något med Anton och kanske Kg. 

Skepp och hoj CarlPhilip.

Kärlek är det finaste men samtidigt det mest smärtsamma jag vet.

Jag har tur, jag har min Anton. Han ger mig allt det där jag saknade.
Om något är fel märker han det direkt, han ställer alltid upp.
Vi både skrattar och gråter ihop.
Vi bråkar, det gör alla, men vi löser det fort igen.
Vi tvivlar ibland, undrar vad som är bäst,  funderar på framtiden, kommer det vara vi eller inte?
Jag struntar i framtiden, jag vill inte föreställa mig något. Det får bli som det blir, vi gör det bästa av situationen i nu läget. För jag vet att vi kan om vi vill.
Och jag vill kämpa för oss för att jag älskar honom, väldigt, väldigt mycket.

Jag kanske är dålig på att visa det, men jag gör mitt bästa. 

När jag och Anton blev ett par, "försvann" endel av mina vänner, började kalla mig för "toffel", sa att jag var en dålig vän som tog pojkvännen före allt annat. Seriöst är man nykär så är man, men kärleken till ens vänner försvinner inte bara för det! Jag hoppas ni får känna känslan av att vara riktigt lyckligt kär nångång, ni kommer också vara lite off från alla andra ett tag. Men när det händer tänker jag inte behandla er som ni behandlat mig. Jag tänker behandla er på det sätt jag önskar att ni gjort mot mig. Jag tänker inte hämnas, för jag älskar er.

Klockan är tjugo i sex och jag har inte somnat än pgv tusentals tankar som strömmar runt i mitt huvud & den dumma smärtan efter operationen.(som förhoppningsvis snart går över.)

Så här har ni några av mina åsikter.
direkt ur en trött/glad/ledsen/mega kär flicka på snart 18 vårar.

Hallå! 
tänkte bara  säga att jag lever, operationen gick bra!
Men har stört ont nu! inte kul! Hoppas det känns bättre snart för jag vill till skolan !!!!
har lite bilder från före och efter operationen som jag visar imorgon tror jag, ganska fräna!
Nu ska jag se på nån film tror jag sen sova igen,

Vi hörs imorgon!
Puss.
 

Morrnmorrn! 
hoppas ni har sovit gott! Det har inte jag, jag har inte sovit en sekund.
Kom nyss ur duschen iallafall, innan operation ska man ju tvätta sig med nån speciell grej så nu luktar hela jag handsprit(Y)
Och jag känner mig sjuuuuuuukt naken utan mina piercingar och smycken.
Hoppas allt går fort så jag får komma hem snabbt!
Ha en bra dag!
Vi hörs när jag orkar!
PUSS!